Vad är läs- och skrivsvårigheter
och dyslexi?

Läs- och skrivsvårigheter är en övergripande term
Läs- och skrivsvårigheter är den övergripande termen som innefattar alla som har svårigheter att läsa och/eller skriva oavsett vad som är orsaken. Personer med dyslexi utgör en undergrupp som särskilt definieras med avseende på svårigheternas orsaker och yttringar. Termen specifika läs- och skrivsvårigheter används ibland med likartad innebörd som dyslexi. Tidigare var det vanligt att använda ordblindhet med samma betydelse.

Orsaker till läs- och skrivsvårigheter
Läs- och skrivsvårigheter kan bl.a. bero på syn- eller hörselproblem, kulturell och språklig understimulering, språkstörning, bristfällig undervisning, emotionella problem, bristande kunskaper i svenska språket (när ett annat språk är modersmålet) och dyslexi.

Hur många har läs- och skrivsvårigheter?
Läsning och skrivning är komplexa förmågor som vi behärskar olika väl. Gränsen för när något ska kallas för svårighet blir därför godtycklig och dras på olika sätt i olika sammanhang. Det finns därför ingen entydig definition varken av dyslexi eller läs- och skrivsvårigheter och det går därför inte att exakt ange hur många personer som i Sverige har dessa svårigheter. En vanlig bedömning är att 5–8 procent av befolkningen har betydande svårigheter att läsa och skriva. En undersökning av vuxna som gjordes 1996 (IALS-undersökningen) visade att 8 procent i Sverige hade låg läsförmåga. Fler pojkar/män än flickor/kvinnor har läs- och skrivsvårigheter.

Konsekvenserna av att ha svårt att läsa och skriva beror på vilka krav som omgivningen ställer på en individ. Lever man i vår högteknologiska del av världen, blir handikappet större än om man växer upp i ett jordbrukssamhälle.

Definitioner av dyslexi
Definitioner förekommer på många nivåer och fyller olika funktioner. Vanligen skiljer man på utvecklingsdyslexi och dyslexi förvärvad genom hjärnskada under uppväxten eller i vuxen ålder.
I detta avsnitt avser definitionerna utvecklingsdyslexi.

World Federation of Neurology formulerade 1968 en definition av dyslexi som blivit klassisk och som långt fram på 1990-talet var den dominerande. Den lyder i svensk översättning:
En störning som kommer till uttryck i svårigheter att lära sig läsa trots vanlig undervisning, normal intelligens och rimliga socio-kulturella villkor. Dyslexin beror på basala kognitiva störningar ofta med konstitutionell bakgrund.
* (Originaltexten finns i slutet av detta avsnitt)

Denna definition är exempel på en diskrepansdefinition, där ett viktigt kriterium är skillnaden mellan intelligens och läsförmåga. Den utesluter dessutom orsaker som brister i skolgång och hemmiljö.

2002 formulerade ”The International Dyslexia Association” en definition där man tar upp svårigheter att avkoda enskilda ord och/eller flytande ordigenkänning beroende på fonologiska brister som ett viktigt kriterium. Definitionen lyder i översättning:
Dyslexi är en specifik inlärningssvårighet som har neurologiska orsaker. Dyslexi kännetecknas av svårigheter med korrekt och/eller flytande ordigenkänning och av dålig stavning och avkodningsförmåga. Dessa svårigheter orsakas vanligen av en störning i språkets fonologiska komponent, som ofta är oväntad med hänsyn till andra kognitiva förmågor och trots möjligheter till effektiv undervisning. Sekundära konsekvenser kan innefatta svårigheter med läsförståelse och begränsad läserfarenhet, vilket kan hämma tillväxten av ordförråd och bakgrundskunskap.
** (Originaltexten finns i slutet av detta avsnitt)

Høien och Lundberg har i sin definition brister i avkodningen av språket som det viktigaste kriteriet. Dyslexi förutsätter enligt deras definition inte någon diskrepans mellan avkodning och begåvning. Det innebär att dyslexi kan förekomma på alla begåvningsnivåer. Deras definition skiljer sig således i detta avseende från de två tidigare nämnda.
Dyslexi är en störning i vissa språkliga funktioner som är av betydelse för att kunna utnyttja skriftens principer vid avkodning av språket. Störningen ger sig i första hand tillkänna som svårigheter att uppnå automatisk avkodning vid läsning. Störningen kommer också tydligt fram i bristfällig stavning. Den dyslektiska störningen går i regel igen i släkten, och man kan anta att en genetisk disposition finns i botten. Utmärkande för dyslexi är att problemen ofta är bestående. Även om man kan uppnå en godtagbar funktion i läsning, hänger problemen med stavning envist med.
(Høien och Lundberg 1992)

upp

Sjukvården
Det finns internationella diagnossystem, avsedda för bruk inom sjukvården. I svensk, sjukvård finns diagnoserna F81.0 Specifik lässvårighet och F81.1 Specifik stavningssvårighet. Den förstnämnda täcker svårigheter både med läsning och stavning; den senare endast skriv- och stavningsproblem. Symptombildning vid båda dessa diagnoser ska kännetecknas av ”Specifik och klart försämrad utveckling” av läs- respektive skrivförmågan. Problemen får inte bero på låg mental ålder, synproblem eller inadekvat skolgång. Inget sägs om hur grava svårigheterna måste vara.

ICD-10 förekommer i specialistversioner; bl a har Svensk Foniatrisk-Logopedisk Diagnosklassifikation utvecklat en egen sådan. Där är ordalydelsen kring diagnoserna som rör läs- och skrivsvårigheter lite annorlunda.

Ett annat internationellt diagnossystem, som i Sverige främst används inom psykiatrin är DSM-IV

315.00 Lässvårigheter
A Läsprestationen, mätt med standardiserade, individuellt genomförda tester avseende läsfärdighet eller läsförståelse, är klart under den förväntade nivån för personer i samma ålder, med motsvarande intelligensnivå och åldersrelevant utbildning.
B Störningen enligt kriterium A försvårar i betydande grad skolarbete eller andra aktiviteter som kräver läskunskaper.
C Om sensorisk funktionsnedsättning finns med i bilden är lässvårigheterna mer uttalade än förväntat

315.2 Skrivsvårigheter
A Förmågan att uttrycka sig i skrift mätt med standardiserade, individuellt genomförda tester (eller vid funktionsbedömning av skrivfärdighet), är klart under den förväntade nivån för personer i samma ålder, med motsvarande intelligensnivå och åldersrelevant utbildning.
B Störningen enligt kriterium A försvårar i betydande grad skolarbete och andra skrivaktiviteter som kräver förmåga att uttrycka sig i skrift (t ex att skriva grammatikaliskt korrekt eller att disponera en text).
C Om sensorisk funktionsnedsättning finns med i bilden är skrivsvårigheterna mer
uttalade än förväntat
(Medicinskt diagnosregister DSM-IV)

upp

Skola
I författningar som gäller skolan nämns varken dyslexi eller läs- och skrivsvårigheter. Elever med dessa funktionshinder ryms inom begreppen ” elever med svårigheter i skolarbetet” och ”elever med behov av specialpedagogiska insatser”. Rektor har skyldighet att tillse att det upprättas åtgärdsprogram för elever som behöver särskilt stöd. (Se avsnittet ”Lagar och förordningar…” på hemsidan)

Högskola och arbetsliv
På högskolan kan elever med funktionshinder få tillgång till specialhjälp och anpassade datorer. Den definition av funktionshinder som man utgår från inom högskolan är den som finns i Lagen (2001:1286) om likabehandling av studenter i högskolan.
Funktionshinder: varaktiga fysiska, psykiska eller begåvningsmässiga begränsningar av funktionsförmågan som till följd av en skada eller en sjukdom fanns vid födelsen, har uppstått därefter eller kan förväntas uppstå.

Inom arbetsmarknadsverket (AMV) kodar man sökande med arbetshandikapp. Sedan 1992 finns en särskild kod för dyslexi/specifika inlärningssvårigheter.

*A disorder manifested by difficulty in learning to read, despite conventional instruction, adequate intelligence and sociocultural opportunity. It is dependent upon fundamental cognitive disabilities which are frequently of constitutional origin.
(World Federation of Neurology 1968)

**Dyslexia is a specific learning disability that is neurological in origin. It is characterized by difficulties with accurate and/or fluent word recognition and by poor spelling and decoding abilities. These difficulties typically result from a deficit in the phonological component of language that is often unexpected in relation to other cognitive abilities and the provision of effective classroom instruction. Secondary consequences may include problems in reading comprehension and reduced reading experience that can impede growth of vocabulary and background knowledge.
(The International Dyslexia Association 2002)

upp